| Efter fem sköna dagar i Tivedens djupa skogar, tillsammans med min sambo Hans, skulle vi ta ett sista dopp i en liten sjö. När vi skulle gå tillbaka till den färdigpackade bilen, så trampade jag snett och trodde att jag stukat foten. Två dagar senare – på kryckor – tog jag mig per tåg, med vänligt bistånd av min moster och SJ-personal, till Södertälje Södra. Hans befann sig i Småland på uppdrag. Tog taxi till Järna och Vidarkliniken, dit jag fått en remiss av min läkare för utmattningssyndrom och högt blodtryck. |  | |
| På långt håll såg jag de vackra, unika byggnaderna och vi stannade framför en stor, rosa skapelse. Jag möttes i foajén av en änglalik sjuksköterska i mörklila klänning. Uppe på avdelningen visades jag till mitt rum som gick i ljust rosa och hade högt till taket som var brutet i fantastiska vinklar – jag fick upplevelsen av ett kyrkorum. Efter att ha fått kvällste och macka, kom min läkare - fast klockan var halv nio på kvällen. Vi hade ett långt samtal på glasverandan utanför dagrummet. Han tog mitt blodtryck som var skyhögt – då resan hade varit mycket jobbig. Efter medicinering och dusch, kröp jag ner mellan lakanen – helt ensam i det vackra 4-bäddsrummet. Vilket mottagande! Jag sov inte mycket den natten, foten gjorde ont och tankarna snurrade i mitt huvud. Nattsköterskan kom med omtanke, droppar och varma omslag över hjärtat och kalla omslag på foten – Denna ängel var klädd i ljusgrön klänning. Halv sju, temp och medicinering – Åtta, frukost – Nio, samtal med ”min” sköterska för dagen iklädd rosa känning. Hon berättade allt om mina behandlingar, mediciner och jag fick ett schema, där allt var inskrivet. När hon frågade, hur jag kände mig, bröt jag ihop i tårar, efter all spänning inför denna efter- längtade vistelse. Hon stannade hos mig i över en timma – hon hade tid att lyssna, förklara och prata. Det kändes som om jag var den enda på hela avdelningen. Senare på dagen kom min läkare Ludwig och tittade på foten. Det blev taxi till Södertälje sjukhus för röntgen – Jag hade en fraktur alldeles ovanför ankeln. Tillbaka på Vidarkliniken fick jag en ”gåstol” samt en rullstol, så att jag kunde förflytta mig till matsalen och de olika terapirummen. Anledningen till att jag sökte mig till Vidarkliniken var att jag har mycket svårt att ta kemiskt framställda, obiologiska mediciner – jag vet allt för mycket om deras biverkningar, för att våga ta dem. Efter en kollaps som förmodligen var en liten hjärtinfarkt fick jag mycket högt blodtryck och jag har sedan dess varit mycket trött och okoncentrerad. Den traditionella medicinen erbjöd blodtryckssänkande, blodförtunnande och depressions- hämmande preparat efter diagnosen; Utmattningsdepression, Hypertoni och Obecitas (övervikt). Då jag tidigare har haft bröstcancer, blivit opererad, men inte heller då kunnat gå in i den traditionella medicineringen med cellgifter och dylikt, utan har gått mina egna komplementär- medicinska vägar som bl a innebär tankefältsträning, kostomläggning, motion, tillförsel av stora doser B6, C-vitamin och selen m m. Efter två återfall med knölar i vävnaderna runt om, där mitt bröst suttit, har jag bara kvar två - av fyra knölar. Dessa har inkapslats av kroppen och har varit inaktiva i ca fem år. Ludwig på Vidarkliniken föreslog Iscador för att höja mitt immunförsvar, vilket jag accepterade, då den antroposofiska medicinen tar hänsyn till och stödjer hela människan – kropp och själ. Dessutom antroposofisk medicin för hjärta och blodtryck. Ingen ångest! Min kropp visste att detta var bra för mig just nu. Jag fick gå i terapi som kallas för läkeerythmi – rörelser som stimulerar egenskaper som stödjer läkeprocessen på alla plan. Dessutom fick jag rytmisk massage samt bildterapi. Efter varje terapitillfälle skulle man vila i minst en halvtimma – i tystnad, lugn och ro. Det behövdes, jag blev väldigt trött efteråt. Jag kände att det hände mycket i både kropp och själ av dessa terapier med änglalika, skickliga terapeuter. Efter några dagar började man förstå att det gällde att hitta kroppens och själens egen rytm. Tempkurvan skulle inte vara rak, utan skifta en halv till en grad upp och ned under dagen. Jag växlade mellan aktivitet/terapi och vila, vilket är det naturliga – i stället för att göra för mycket ena dagen, för att få ”baksmälla” och vara helt utslagen nästa. Då blir det ingen kvalitet på vare sig arbetet eller vilan. Vissa kvällar bjöds vi på pianokoncert av en av läkeerythmisterna. Hon spelade gudomligt och berättade på ett medryckande sätt om kompositörer och musikens olika stilar genom tiden. I det närbelägna, vackra kulturhuset avnjöt vi en otroligt vacker föreställning i erythmi – musik, dans och en fantastisk ljussättning. Det kändes både i kropp och själ, hur man påverkas. Varenda cell i kroppen log! Tårarna rann av rörelse och glädje. Vidarkliniken ligger inbäddat i en fantastisk natur med en ekologisk lantgård, dito handels- trädgård och mejeri samt en Walldorfskola som närmaste grannar. Man ser Järnaviken som är en del av Östersjön, nedanför det biologiska reningsverket med sina vattentrappor och de största näckrosor som jag någonsin sett, växte i dammarna. All mat som serveras är närande och mycket god – samt otroligt vackert upplagd. Allt enligt antroposofisk filosofi. Jag fick reducerad kost, eftersom jag vill gå ner i vikt. Jag var inte hungrig en enda gång. Läkare och sjuksköterskor har traditionella utbildningar, men har dessutom läst antroposofi. De har alltså längre utbildning, men trots detta har de lägre lön. Många volontärer arbetar på Vidarkliniken – nu förstår jag varför. Länk till Vidarkliniken // Maj-Lis Skarp Bilder från Vidarkliniken 2004
| ||
Skriv ut text, denna sida!
Tillbaka till topp, denna sida!
Tillbaka
Upphovsrätt och cookies
© Livslustan 2000-2012.